Stålstaden

Erik Klinga är en Sandvikenmusiker som jag först träffade när han spelade i indiebandet Simian Ghost. I höstas spelade han på Sandvikens mångåriga konstmusikfestival Vindöga, och framförde egna instrumentala stycken som lät otroligt bra, jag hade missat att han gjorde ambient musik och skickade iväg några frågor om det. 

Olle: Dina ambient stycken, berätta bara lite bakgrund, när började du göra sån musik vad har du släppt och har du gjort fler spelningar förutom den på Vindöga?

Erik: Jag har experimenterat med syntes och mer abstrakt, ambient, klanglig musik ganska länge, men på egen hand och inte som låtar i band med andra, så kanske det är en bra markör när jag började arbeta med Buchla 200. Det är en särskild design av Modulärsyntes som i sig bjuder in till variation och stor flexibilitet i ljudgestaltningen i och med att det går att ändra hur signalskedjan och moduler i systemet interagerar och påverkar varandra. Detta görs genom patchning med kablar men också hur parametrar på modulerna ställs in. 

Min Buchla Music Easel klon, Rev 2, byggd av Henrik Blomman Blomqvist, var färdig 2017. Numera har jag även en till Buchla 200 i Skylab case med både e-moduler och andra analoga moduler från andra märken än Buchla själva. 

I samband med att min Easel var färdigbyggd så flyttade jag upp till Umeå. Då blev det naturligt med mer tid för eget skapande och jag utvecklade där min praktik kring elektronisk musik. 2020 kom jag äntligen in på utbildningen Elektroakustisk Komposition på Kungliga Musikhögskolan och där började jag lära mig mer formellt kring komposition och syntes. 

2025 släppte jag första albumet “Elusive Shimmer” via skivbolaget Thanatosis Produktion och nu i Januari 2026 gav vi ut “Hundred Tongues”. Båda skivorna hör till en trilogi som jag och Alex Zethson (Thanatosis) samarbetar med att ge ut. Vi siktar på att tredje delen ska vara släppt i början av 2027. 

Musiken har utöver vindöga och på Kungen presenterats live på festivaler och scener runt om i Sverige och Europa. Bland annat Norberg Festival i Norberg kyrka, Mengi i Reykjavik, Intonal Festival i Malmö / S:t Johannes Kyrka, under Ekko festivalen i Bergen i Norge, Kolonia Artystow i Gdansk, Polen, KET / TV Control Centre i Aten, Grekland.

Förutom Buchlan nämner du ett instrument vid namn på skivan: Genarpsorgeln. Berätta lite vad det är för något. 

Genarpsorgeln är en av Nordeuropas äldsta spelbara orglar som ingår i Malmö Konstmuseums samling av musikinstrument. Jag hade glädjen att vara där på residens under 2023. Det utmynnade i en konsert och sedan har materialet som skapades också blivit albumet Hundred Tongues.  Jag komponerade det materialet samtidigt som jag studerade sista terminen på min kandidat i Stockholm och avslutade det när jag hade påbörjat masterstudier i Köpenhamn vid Rytmiska Konservatoriet (RMC). 

Är du trummis från början? När började du spela? 

Ja precis, trummis i grunden. Jag började få ta lektioner när jag var typ åtta. Det var via Kulturskolan och dom ordnade så de kom ut till Vallhovsskolan, så jag hade lektionerna där på plats. Jag hade stor glädje av kulturskolan upp till gymnasiet, då jag började på jazzlinjen för att plugga mer trummor och musik. 

Det tidigaste jag stött på ditt namn är Simian Ghost, när upptäckte du någon slags musikscen i Sandviken och hur såg den ut då? 

Parallellt med [kulturskolan och jazzlinjen] så var det platsen Kungen som satte mest prägel på min smak och inriktning i lokala sammanhang. Jag var kanske inte den mest aktiva besökaren i mina unga tonår men min brorsa, Sebastian Arnström, tillsammans med Jocke Westlund, Victor Claeson, Niklas Wennerstrand och Markus Johansson spelade i postrock bandet Aerial, så det blev att jag hade chansen att uppleva dem live där när jag var kanske 12-13. 

Tycker du det är konstigt att du drogs till i stort sett den enda trumlösa musikgenren (Ambient) om det är ditt huvudinstrument?

Nej inte direkt, jag har snappat upp andra aspekter som vidrör det mer klangliga i rollen som trummis. Generellt sätt kanske många förknippar trummor med rytmik, och det är väl helt riktigt i många fall, men i stort är det också ett arbete i att skapa olika typer artikulation (hur trumman eller objektet låter när det sätts igång med energin från trumstock eller liknande), klang, anslag, omfång på träffyta för att fram ett visst sound och dynamik. Det tänket för jag över i hur jag designar mina patchar för att skapa mikrovariation i bland annat klangfärg och gestik i ljudgestaltningen.

Det finns ju ett litet ambient-kluster i Sandviken med Alpha Mound, Tidsrymd, Ämne/Un programme och du, såklart. Det finns några fler namn om vi zoomar ut till hela 026-området, som Lamour-artisterna AKB och vissa Slim Vic-grejer). Om vi köper den premissen, tror du just Sandviken är en grogrund för ambientmusik av någon särskild anledning?

Att band som Mono, Logh och Jeniferever var och spelade på kungen under tidiga 00-talet och att det blev enklare i och med internet att ta del av gitarrbaserad instrumentalmusik (Explosions in The Sky, Mogwai, Godspeed You Black Emperor m.m.) gjorde väl att musik av det slaget nådde fram och kunde växa mycket även Sandviken. Jag har mycket att tacka den scenen för en tidig introduktion till mer experimentell musik. Ta Livet I Dina Egna händer var också en festival som drog dåtida nationella indie ikoner till Sandviken. Det blev också en tidig dröm att själv få spela på både Kungen och festivalen. 

Senare i slutet på gymnasiet hade jag och Mathias Zachrisson börjat spela live med Simian Ghost och senare var med vi med och skrev musiken. Då var det trummor främst och typ att jag drömde om att få tag på en Juno 60 någon gång eftersom den används som synth på en av mina favoritskivor Animal Collective – “Merriweather Post Pavilion” som var en stark upplevelse och som färgade arbetet i typ Light Vibes och Simian Ghost rätt mycket. 

Du har även gjort lite inhopp som ”proffstrummis” i indie-Stockholm, är det en rimlig beskrivning? Solen, Parker Lewis till exempel och Micke Carlsson va? (Honeydrips). Hur hamnade du i ett sånt sammanhang? 

Som trummis har jag spelat live och på skiva med rätt många band och artister och det är lite olika hur det blivit så. The Honeydrips (Mikael) träffade jag för första gången i New York när vi spelade där med Simian Ghost. Senare stötte vi på varandra på Hornstull i Stockholm och jag nämnde det att han gärna fick höra av sig om det behövdes trummor någon gång. Han jobbade på albumet “Give Each Other Some Solace”, visade det sig, och typ någon vecka senare var vi i Svartsjö och spelade in i Träd, Gräs och Stenars gamla studio med Isak Sjöholm. 

Kul! Jag känner Micke och har lyssnat mycket på just den skivan. Har du sett den här videon till Through the Darkness av Erik Sandberg och David Palmberg där olika bilder från Sandviken morfar in i varandra? 

Ja, jag såg den! Kändes som en ytterligare annorlunda koppling. Jag trummar på just den låten också! Det är lite blandat annars, tror det är

Tor Sjödén ifrån Viagra Boys också, och kanske någon till, som spelar på den skivan!

Solen arbetade jag med under tiden jag pluggade i Stockholm men jag gör ett inhopp i Gävle nu när de spelar som förband till Håkan Hellström. Solen är guld! Parker Lewis träffade jag ordentligt i Malmö för första gången och vi varvade studio sessions, både med det projektet och Curiositi där Matilda Berggren är med också, med att lyssna på p2 fågeln gärdsmyg. Sen de flesta av Mathias Zachrissons sologrejer spelar jag trummor på också

Okej! En avslutande fråga, om vi kollar på till exempel “Spring to Mind”, det är ett slags rumsljud eller drone som ligger i bakgrunden och så de här ensamma orgelnoterna med mycket luft emellan, min basic musikskolekunskap om musikteori säger att de följer något slags mönster – jag antar att det är en tanke bakom kompositionen här mer än ”slå på sequencern och gå på feeling” som jag tror att många hemmapular-ambientartister jobbar??

Eftersom “Spring to Mind” fungerar som intro till hela verket och komponerades för det syftet, att ge ett anslag och sätta en stämning för kommande stycken på albumet, så ville jag gestalta en process som startar med ganska mycket känslan av tillblivelse. Ett slags omslutande tilltal som får lyssnaren att hamna denna lite suggestiva och melankoliska ljudvärld. Ackorden fann jag genom att utforska Genarpsorgelns olika klangpotentialer / registerlägen. I och med att tempereringen i orgeln får olika tonarter att gestalta sig lite olika så blev det mycket kännande och utforskande i processen och valet av ackordsföljden. Sen formmässigt så arbetar jag med en minimalistisk och repetitiv struktur med fokus på duration, varaktigheten/tönjbarhet och där klangmodulation och förändring är det som kanske sker mer inuti själva ackorden snarare än att det är flera adderade element. I slutändan vill jag, med sånt här lite mer abstrakt material, lämna mycket till lyssnaren att bestämma, så narrativ eller mening får en större öppenhet och ger utrymme för individuell tolkning hos lyssnaren.

Japp, det där fattade vi. Erik Klinga gör jättefin musik på egen hand och spelar på en massa spännande projekt. Ytterligare en Sandvikenmusiker som gör spännande saker lokalt, nationellt och internationellt!