Stålstaden

Hade läst mycket om Ostämman i fanzines och sociala medier och tyckte det började bli dags att åka på mellansveriges råaste festival, vi är ju aktiva här i södra Norrland/mellersta Sverige och man ska stödja scenen osv och Delsbo är ju på bra bilavstånd från Sandviken under semestertider. Älskar dessutom banden Gefyr, Kronofogden och såklart Missbrukarna och Totalitär, vilka torde göra Hudiksvall till den staden i världen som producerar mest kvalitets-HC per capita (och såklart Brainbombs även om de är mer könsrock, som Båten, helgens chaufför uttryckte det). 

Mika är veteran i de här sammanhangen och hade koll på allt, som hur man fixar boende på en hälsingegård som inte är särskilt måna om att ha kunder på sitt B&B (jag fick svaret via SMS “om du är Mikas kompis, finns det boende, annars går det inte”). 

Ok, så efter en veganpizza i Delsbo centrum (de vanliga ingredienserna och veganost, inget spektakulärt men välgjord) körde vi förbi boendet utanför stan som verkligen imponerade i all sin världsarvs-prakt, inga boende på hela gården utom jag och Mika vad jag kunde se. 

Och sen då till Labyrinten som är ett gammalt hippiekollektiv i Hälsingeskogen, jordbruk blandat med skeva konstverk, Totalitär-grafitti och livescen i en lada. 500kr för två dagar festival, ölbiljetter 4 för 100, mat för 3 ölkuponger (vilket jag tror kontroversiellt har höjts från 2; men jaja matpriserna har ju gått upp motsvarande, inte ens DIY-punkfestivaler är inflationssäkrade tydligen). 

En av de första hardcoreprofilerna jag träffar är Kronblom, sångare i Kronofogden. Han byter glatt zine (Kronblom & co) och är en väldigt trevlig prick överlag. Kronofogden är första bandet, de arrangerar ju så jag antar att de ville ha sin spelning överstökad tidigt, eller så kanske de vill att folk ska vara på plats från första bandet. Båda anledningarna är helt giltiga men visst känns det som att vaska Kronis lite grann när de spelar klockan 5 innan någon har hunnit bli full. Gefyr spelar strax efter vilket understödjer arrangörsteorin; Johan som spelar gitarr i Kronofogden och trummor i Gefyr (och som han gör det!!) behöver väl en spelnings vila (även om han också är ljudtekniker). Så emellan de två Angry Hudik-banden spelar Brainwasher från Göteborg, det är ju Johan (PIE MAG, Flyktsoda, Protestera) grindcoreband. De manglar på bra och avlutar med en Bad Brains-cover (“Sailin’ On”) jag råkar ha den tröjan på mig så jag front row bangar lite och så hittar på att jag läst deras setlists online och förberett mig med tröjan, senare när jag pratar med Henke som sjunger i bandet, han också väldigt trevlig prick. 

Jag är smått besatt av Gefyr, jag tycker de inte är ett kängband bland andra utan ett once in a generation band, de är inte snabbast eller de har inte mest våldsam scenshow utan de har förstått och förfinat svänget i D-takten, det är inte bara Johans trummor utan riffen är skrivna på ett sätt som man bara gör om man har förstått D-takt på djupet, så som den spelas på “Why?” och sedan för in den i den moderna tiden. Har gjort en serie videor i kameran som illustrerar detta som jag tittar på själv ibland och ibland visar någon som också förstår D-takt. Jag är absolut ingen auktoritet på detta område men jag är trummis, har spelat i D-taktsband, lyssnat på Discharge i 30 år, läst alla texter och lyssnat på alla podcasts jag kommit över med Jan Jutila och Jonna Godske, som är de som skrivit de bästa avhandlingarna om D-takt.  Och jag säger att Johan är bäst i den moderna eran. En högst personlig åsikt men där är den. 

Tältet är en rå scen som är just ett tält, med presenning som tak och arrangören har lagt noise och lite udda artister där att bryta av och rensa öronen mellan punken. Mycket bra upplägg och jag såg mycket bra där. Symmetrizer från Uppsala var jag tvungen att kolla upp för att minnas hur det lät nu. Jag är ingen konnässör av noise, jag kan inte alla olika undergenrer och sådär, men noisen har ju liksom alltid figurerat i utkanten av allt annat jag är intresserad av och live är det ju nästan alltid bra, på (digital) skiva är Symmetrizer i alla fall ett jämnt buller, med lite gnissel ovanpå. 

Top 10 Babies är ett lite konceptuellt punkband som jag tänker gillar Flipper, Devo, Residents eller alla, då de framför sin lite amerikanskt skeva skitigrock med mun, ögon resp näsa på huvudet. Alltså stora kreationer i papier maché!? Enklast om jag fotograferar det här. Minns att jag tyckte det var bra. 

Sen var det Cum, Seed & Oats. De spelar då country med låtar om att köra traktor och ligga med brudar och “spinnen” då är att de är (mestadels) brudar, utklädda till män som kör traktor. Bra så, när det gäller den här typen av lite humoristiska band, det är inte någon favoritgenre direkt men jag ger allt en chans och förutom att det var en fyndig drift med machokultur, så tycker jag ofta att det mest rörande med såna här band är att man tänker att någon har suttit ner på kammaren och kärleksfullt plitat ihop de här låtarna som har starka melodier, stämsång mm, det är liksom så otroligt mycket mer bakom ett sånt framträdande än att det bara är ett skämt, särskilt när man gör kånntry som ändå är “riktig musik” det går ju inte att bara få något att låta som kånntry utan det behöver ju vara riktiga låtar liksom. 

Trench Rot var ett av ett helt gäng band som åkt ända från Göteborg och utan ordinarie sångare hade de ingen mindre än Henrik “G” från Fredag den 13:e, Repo Man, 8 Days of Nothing etc. Det var bra mangel! Ursäkta att jag inte har något intelligent att säga om de flesta banden. Men när det är 90% mangelband kan det gröta ihop sig i hjärnan, särskilt i kombination med alkohol. I källarpodden beskriver de sig som en blandning mellan rock’n’roll riff och powerviolence. G är iaf en mäktig scennärvaro med långt skägg och ansiktstatueringar. Känner han sedan det tidiga 00-talet då Gislavedscenen med Fagge och 8 Days, (där G ingick), m.fl. hade något sorts vänskapskluster med Sandviken och den tidiga Stålverkscenen – Incognito Pop etc.

Ålaslugarna tror jag var någon slags power electronics, jag kan ju inte komma ihåg allt. När jag researchar på “nätet” får jag inte upp någonting, utöver att de har connection till Inre bränder, som gett ut kassetter som jag inte heller kan höra online. För underground för de här sammanhangen alltså, synd att jag inte minns något då. 

Dispose var riktig kängpunk från Norrbotten som gav mig starka sena Cimex (“Jawbreaker”) vibbar både i musik och attityd. Sångaren ser lagom tjackig ut. Helt rätt, så ska en slipsten dras. 

Factory Farming (tältet) här har vi rå konfrontativ power electronics igen, som jag minns det skreks det i ansiktet på publiken och föremål kastades fram och tillbaks mot scenen. Good times. Flash forward till dagen efter, så satt jag och pratade ganska mycket med personen och fick försvara ganska normala band och normala åsikter mot påståenden som jag av respekt inte tar upp här, personen var ändå full! Senare på kvällen hade han helt enkelt däckat och blev utburen till någon slags sovplats hörde jag efteråt. Helt rätt för en 2 meters industri-noise snubbe från Iggesund alltså. 

Just det, redan under Gefyrs spelning hade vi fått reda på att PX30 från Uppsala ställt in och skulle ersättas av ett “hemligt” band och den ganska illa bevarade hemligheten var ett Onkel-coverband med ungefär samma medlemmar. Tror det var den ordinarie sångaren som av någon anledning inte tagit sig upp till Delsbo. Så i lite skidmasker och så, genomförde de ett riktigt svängigt set med typ vanlig rocksättning med rätt odistad gitarr, det var rått. Mycket allsång och så såklart. Bästa låtarna som jag minns var “CP-Sven” och min favorit “Jag letar efter CP’n”. 

Bulls Shitt,  också från GBG representerar något slags mellanläge mellan den här “sporthardcore” scenen som alla jag känner verkar känna till men som jag inte förstår någonting av, och vanlig råpunk. Det är liksom inte intellektuellt, som namnet antyder, utan det är ett jävla rens hela tiden och samma sak med publiken. Det var faktiskt några som gjorde illa sig rätt mycket och det är anledningen att jag som 40+ åring undviker denna typ av pits med karatemosh eller vad det heter. Tror iaf att allt löste sig till det bästa, eller Trench Rots turnébuss fick agera ambulans och de själva fick gå till Delsbo Camping var det sista jag hörde. Bra band i alla fall. 

Ode to CD avslutade och det var en konsert som hade väldigt många tekniska svårigheter. Vilket överraskar mig lite, då sättningen, en DJ-mixer och en synt bara borde vara att koppla in direkt i mixerbordet. I alla fall spelar de någon vanlig fyllemusik typ som på Ålandsfärjan. Det är liksom låtar om sommaren med vanliga beats och en snygg kille som sjunger typ. Vet inte varför de spelar på en punkfestival eller jo det vet jag, det är för att de känner någon och någon tycker att detta är ett kul skämt som jag inte förstår för att jag är utböling. 

Sedan, detta fick jag och Mika reda på dagen efter, pågick musiken, eller vad man ska säga, i jamscenen (tältet) hela natten. Eller klockan 5 på morgonen, då jag mest tror det vara någon som skrek könsord i mikrofonen, gick någon dot och helt enkelt drog ur sladden. Kanske någon som försökte sova på campingen som ligger alldeles bredvid. Överlag en skitbra öppning på en väldigt bra festival.