Ok så jag tog tåget från sthlm till Gävle med sonen och det är någon slags jävla spårarbete som gör att man får betala vansinninga summor för att åka över Västerås, resan tar 4 timmar och man är framme med en lagom pigg 6 åring halv tio på kvällen där farsan hämtar med bil. Yes jag är 46 år och min pappa hämtar mig på stationen.
Men vad gör det när det är super-Sandvikenhelg med gamingfesten på Kulturcentrum! (med sveriges kändaste kängpunk-8bit gamers på plats), Alkberg spelar på Kungen med Nour Badra och Dream Boys som förband och Sandvikens IFs vara eller inte vara i superettan nästa år ska avgöras i en nästan direkt “nedflyttningskvalsfinal” (här strechar vi vilka sportord som faktiskt finns!?!), allt på samma helg, eller egentligen är allt på lördagen även om gamingfesten fortsätter över söndagen.
Ok så på lördag morgon lånar jag en cykel av pappa och är alltså cykelburen under hela detta Sandvikenbonanza och jag lyssnar på Nour Badras mixtape när jag åker från Västanbyn ner mot Kulturcentrum som ligger i City, i samma byggnad som min gamla gymnasieskola.
Ok, jag börjar med min redogörelse för gamingfesten ur en ganska oväntad vinkel. Kronofogden har i runt 15 år levererat Angry Hudik Hardcore och är enligt mig ett av Sveriges bästa samtida hardcore/råpunk band. Deras estetik är sammanhållen och svinsnygg (deras artwork görs av en konstnär som heter Lenny) och senaste skivan Lägesrapport (Flyktsoda 2024) är ett av de bästa punksläppen de senaste åren tycker jag.
Kronblom som sjunger i bandet gör också zines och så (till sist kommer vi till varför vi är här) streamar när han och “Grovlastarn” spelar Nintendo 8-bitsspel under namnet “Nintendoklubben”. Jag undviker medvetet förledet gamla Nintendo 8-bits spel eftersom det görs massor av nyproducerade spel till den gamla trotjänar-konsollen och Nintendoklubben spelar just såna idag.
Det är ett lite speciellt upplägg tycker jag, som inte gått på någon sån här gaming grej förut, de sitter i en soffa och spelar vända mot en TV som vi inte ser, sedan ovanför dem projiceras själva spelet. När vi sätter oss ner (“vi” är jag och Mika) har de precis tagit sig till slutbossen i Project Blue och jag hör Kronblom skryta om att bossen i fråga är en “pushover”, (lätt avklarad tolkar jag detta som, jag kan ingen gaming-lingo), men trots det failar Nintendoklubben att klara den och vi gör ett avbrott för att äta lunch.
När Kronblom frågar slår det mig att jag inte vet var man äter lunch i Sandviken längre. Men Mika vet. Tzatziki är ett fint hak som säljer “kolgrill” mat och öl. Jag tror de andra två köper vegoburgare. Jag tar en öl. Zinegrejer avhandlas. Kronblom har gjort ett zine på 8 sidor där han bland annat recenserar olika snacks, som jag ska ge bort (den är gratis) på zinemässan 8 november på mitt jobb. Jag pratar om ett projekt jag inte kommer hinna göra klart till samma zinemässa. Inte heller till Kronofogdens spelning i Stockholm med Missbrukarna och Totalitär den 22a november (varför spelar inte Gefyr? Det är ju The Big Four! Oklart om de någonsin spelat tillsammans. Alltså om man redan hade bokat Metallica OCH Megadeth och Slayer, varför ringer man inte Anthrax? Det borde vara det lättaste).
I vilket fall måste jag ursäkta mig och sätta mig på cykeln och åka till Jernvallen för att se Sandvikens IFs otroligt viktiga match mot Utsikten från Göteborg. Båda lagen är i detta läge inblandade i kampen om att riskera att åka ur Superettan (vilket logiskt nog är den näst högsta serien) och åka ner i ettan (den tredje högsta). Träffar Sandvikens stadsarkitekt i baren (som också är min goda vän) och vi pratar lite om Nya Bruket, detta Ralph Erskine-ritade numera “problem”-område som vi återkommer lite till senare.
Matchen börjar perfekt med att Monga Simba enkelt slår in 1-0 och göteborgarna hinner kvittera men efter att Johan Arvidssons otroligt hårda arbete längst fram till sist leder till en rättvist dömd straff, vänder det hela igen och när Simba sätter 3-1 är det eufori, Sandviken spelar ut och skojar med motståndarna och klacken sjunger “Twist and Shout” vilket bara sker när något extraordinärt händer på plan (vi minns 4-0 krossen mot Gävle förra året) och det är extra festligt att ingen kan den där låten, shake it up baby now! Har varit väldigt få såna här ögonblick denna i övrigt ganska deprimerande säsong.
Cyklar snabbt tillbaka mot kulturcentrum! igen och lyssnar på Alkbergs cover på “Levande begravd” i lurarna och tänker att han säkert inte kommer spela den vilket han inte heller gör. Gamingfesten verkar ha stängt för dagen och det ska bli någon slags kvälls häng med quiz på restaurang Bolaget.
Jag äter istället mat på Kebab House, stabil falafelrulle och där inne träffar jag Philip Sterner som trogna Stålstaden-läsare känner från banden Stark Tobak och Mystic Order, och ni som är lite mer nere med influencer-kulturen känner igen honom från Skräpkulturpodden. Jag pratar en hel del om punkband i Hudiksvall eftersom jag träffade Kronblom tidigare och lyckas skapa det felaktiga ryktet att jag skriver ett zine om Hudik-scenen vilket alltså inte stämmer. Sterner arrangerar även gamingfest alltså och vi går till restaurang Bolaget där det är någon slags regionsfinal i Mario Kart med ett liveband som spelar Mario Kart-musiken. Grymt inslag! Här någonstans SMSar Jon och är oroad över att ingen är på plats på Kungen så jag drar dit (alltså det är en kvart kvar tills första bandet ska spela, men visst jag om någon känner till arrangörs-ångest).
Nour badra
Alltså den moderna tidens rap är kanske inte min främsta kopp té, eller jag kände att jag blev ganska mätt på det soundet rätt snabbt. När jag hörde Yasin första gången blev jag knockad, han var okänd då och det var liksom som att någon bara gick fram och liksom ”jag är den här killen från förorten som säljer knark utanför fritidsgården som det skrivs om i media varje dag”. Ganska snart tyckte jag den grejen blev uttjatad dock (och inte helt oproblematisk). Men det blir liksom en helt annan närhet till budskapet om social utsatthet, rasism och sammanhållningen i utanförskapet när låtarna handlar om Nya Bruket, Norrsätra och Björksätra. Det är också ett positivt budskap i hans låtar, ser på hans instagram att han är influerad av Aki och Labyrint, det låter helt rimligt. Inget gangsterposerande eller inget poserande över huvudtaget. Han är från Nya Bruket, han har bakgrund i Palestina. Han har en viktig historia att berätta.
Just det, jag fick under mycket improviserade former introducera den här spelningen, Nour hade en ortens bästa poet-tröja på sig (det är en tävling i livepoesi som finns här i Sthlm och säkert på andra ställen) så jag introducerade honom som Nya Brukets bästa poet, ett epitet han tog på stort allvar. Kul att få presentera Nours första riktiga Kungen-spelning (Nour har spelat på Livekarusellen, studiefrämjandets “talangjakt” men inte som bokad artist på Kungen förut), han är uppvuxen bokstavligt talat rakt över gatan.
Dream Boys
DB är ett Gävleband från början, Joseph är bror på ena sidan med Ramzi från Sandviken som ni känner från band som (the original) Goat och Diamonium och är konstnär (Gjorde nyligen på Back Beat Konst en grej om Satan) så på något sätt är det här också kopplat till Sandviken. haha, ibland letar jag verkligen efter den kopplingen alltså! Hur som helst kopplar jag DB till 026-indie vågen i början av 2010-talet med Yast, Simian Ghost, No Coda/The Entire Cast (som de då delade medlemmar och replokal med). Men nu är de baserade i Sthlm och låter de ju helt annorlunda och är så jävla mycket bättre. Det är rak, minimalistisk rock med någon slags Cramps-rockabilly känsla och någon Shellac-noiserock-skevhet. Sången badar verkligen i reverb idag men jag tycker bara det låter svinbra. Lyssnar man på skivan skulle jag gissa att de satsade på något mindre reverb. Väldigt imponerad av denna spelning också, fan den lokala uppvärmningen skapar fallhöjd för Alkberg alltså, hur ska han toppa detta?
Jag träffar också Henrik Isaksson, tidigare trummis i Egofish och Tunic och han är helt förbluffad över att de här banden inte är jättestora. Läs den spännande upplösningen med Alkberg-konsert och dagen-efter häng med barn på gamingfesten, där Olle slår negativt rekord i Super Mario Bros …
Stålstaden 
Lämna en kommentar